Det är min fulla övertygelse att man blir lyckligare av att leta upp sin egen väg. Och att du som vågar lyssna på den där lilla rösten inombords, som viskar om vad du egentligen drömmer om, har oändligt mycket större chans att bli lycklig, än de som inte gör det.
Blir du verkligen lyckligare av ekorrhjulet?
Det absolut lättaste att göra i livet är att hoppa på ekorrhjulet och göra precis det som förväntas av en. Alternativt göra det som den närmsta omgivningen gör. Jag tror dock att det i längden tendera att nöta ner en. För några år sedan sände SVT ett program som hette Kalle och Britas sex liv (livsstilsprogram i sex delar om människor som valt att göra annorlunda). Och i ett av avsnitten sa Brita Zackari en sak som jag tycker fångade mycket av essensen i det hela. “Det är rätt sjukt när man tänker på det, att det alla föräldrar alltid har sagt till sina barn är: in i ekorrhjulet. Man säger aldrig: gör något som du kanske inte kan. Eller testa ett äventyr eller gör något som du kanske inte är så bra på.”
Vilket är ditt äventyr?
Att bli lyckligare handlar tror jag om att få in lite mer äventyr i vardagen. Leva lite mer sant mot sig själv. Frågan är bara vad som är just ditt äventyr?
Är det att sluta som jurist och börja jobba på hunddagis? Är det att våga betala 50 000 kronor för en utbildning i fotografi? Att börja måla tavlor igen och ägna helgerna åt att sitta naken bakom ett staffliet? Är det att skaffa barn? Säga upp dig utan plan? Sälja bostadsrätten och flytta till skogen? Eller skulle du bli lyckligare av att bo mer i tält? Satsa på att bli designer? Eller spela in en skiva?
I en tid där där nästan 1 miljon svenskar äter antidepressiva för att orka med sig själva eller sitt liv, har något gått galet. Det är såklart inte så enkelt som att vi borde skaffa oss lite bättre drömmar allihopa och så skulle den medicinen vara onödig. Men om jag ska sticka ut hakan en (bra) bit, tror jag ändå det dåliga måendet kan ha ganska mycket med våra val i vardagen att göra. Jag menar, om hela vardagen består av livspussel och för lite tid, är det så himla konstigt att vi mår dåligt då?
Om vi hela tiden säger nej till det vi verkligen vill, och ja till en massa som vi inte vill. Då är det väl inte så underligt att något inom oss tillslut börjar protestera? Antingen som ett litet skav. Eller tillslut som ett riktigt stort grått moln.
Vad skull du säga att ditt hjärta försöker säga dig, om du verkligen lyssnar på det?
Din väg till att bli lyckligare
Jag har gjort mycket i livet precis som man ska. Jag har gått ut skolan med höga betyg, pluggat på universitet, flyttat till Stockholm, gjort karriär, sparat pengar, blivit fast anställd.
Skrapar man lite på ytan kan man dock konstatera att jag gjort mycket på mitt eget sätt ändå. Och det är vad jag vill uppmuntra dig till också! Du behöver inte bli en kuf och flytta ut till skogen bara för att du inte vill göra precis som alla andra. Det är inte heller nödvändigt att förändra hela livet, bara för att du vill följa en dröm. Det viktiga är att du gör något för att bli lyckligare. Oavsett hur litet eller stort det är. Helt enkelt för att du bara får en chans på dig. Livet kommer inte gå i repris!
Så här gjorde jag:
Mitt på ytan vanliga liv har när man tittar lite närmre på det alltså sett lite annorlunda ut.
Till exempel har jag pluggat drygt 5 år efter gymnasiet. Men jag började med att ägna ett helt år åt att plugga för att det var roligt. Vilket i mitt fall handlade om en skrivarutbildning. Den följande universitetsexamen togs sedan utan studielån. Jag använde istället upp pengarna jag sparat ihop under jobbåret efter gymnasiet. (Vilket i förlängningen gjort att jag behövt tjäna mindre pengar eftersom jag inte behövt betala av något CSN-lån.)
Jag kunde därför starta företag inom en helt ny bransch, så gott som utan plan. Sen lyckades jag få det här företaget att överleva (många småföretag går i konkurs inom två år) och jag fick fina branschutmärkelser. Inte genom att jobba mest, utan för att jag fortsatte att leva på studentbudget. Jag prioriterade i stället att dricka kaffe i morgonsolen och jobbade från stranden (de få gånger om året som det var möjligt). Sen la jag företaget på is, istället för att expandera, för att jag behövde få ett sammanhang. Och skaffade därför ett heltidsvikariat. När det blev förlängt la jag in en önskan om att få jobba 50% för att jag vill ha tid för mitt skrivande. Något som utökades och tillslut blev den satsning jag håller på med just nu.
Det är inte alltid man behöver göra så mycket annorlunda på ytan. Men skillnaden kan ändå bli enorm. Känner man inte mig, tror jag inte man skulle gissa att jag gjort särskilt mycket annorlunda de senaste tio åren. För jag har plugga och jobbat och bott som vem som helst. Men för mig har skillnaden under ytan varit av stor betydelse.
Sök inspiration hos andra
Att våga gå sin egen väg är sällan helt lätt. Det är inte heller alls säkert att du faktiskt VET vad det är du vill. Låt det få ta lite tid då. Det är ingen stress. Det viktiga tror jag är att inte lägga dövörat till om det faktiskt är så att du vet. Det är då ångestkänslorna ibland börjar komma smygande utan att du “har en aning om varför du känner dig låg”.
Här är internet guld. Sök inspiration hos andra! Gå in på youtube och leta upp personer som vill samma sak som du, se hur de har gjort! Eller så letar du upp en bra grupp på Facebook och ser om du kan bli del av en ny värld där. Att hitta likasinnade att inspireras av är enligt min erfarenhet så värdefullt! Och är det något som är säkert, så är det att internet är tillräckligt stort för att ditt intresse ska finnas där. Hur ovanligt det än är!
Fundera på vad du själv vill och leta sen efter andra som vill åt samma håll. Och skulle du få för dig att det är själviskt att satsa på dig själv, tänk om. För ingen blir gladare av att du inte är glad, om det är så att du håller dig tillbaka för omgivningens skull.
Så ut och leta upp din egen väg! Jag är alldeles säker på att du kommer bli lyckligare av det!
___
No Comments