När rädslan river i bröstet, är det så lockande att låta bli. Att inte ens försöka. Ibland (ganska ofta) tänker jag att det hade passat mig bra att inte ha så mycket drömmar. För att jag är byggd av klent virke. Jag är rädd för allt, nästan. Och har känslorna utanpå. Och är alldeles för brydd. Utifrån de grundförutsättningarna går det emellanåt löjligt dåligt att följa drömmar. Jag vill titt som tätt bara lägga mig i ett hål och gömma mig för allt. Fast jag VET att det inte har någon betydelse, fast jag vet att alla misslyckas ibland och att det är värre att ligga på dödsbädden och inte…

Att cykla tjejvättern var faktiskt helt fantastiskt. Det var helt klart det lopp jag från början var mest oroad över när vi bestämde oss för att göra en kortklassiker, jag menar tio mil cykel är inget man bara snyter ur sig. Men det gick riktigt bra och va riktigt roligt! Nu har det snart gått redan en månad sedan vi körde, men än är minnet rätt färskt, så tänkte jag skulle dela med mig lite till den som är nyfiken. Tjejvättern ett lopp för alla Till att börja med skulle jag vilja klargöra att jag är dålig på att cykla. Dels är jag rädd för att cykla för fort, men…

Ja, vad ska man säga. En utmaning tog vi oss verkligen an, Hanna och jag. När vi bestämde oss för att leva som Casey Neistat i en hel månad + plus att utöver det köra en meditationsutmaning. Hur har det då gått? Över förväntan bra faktiskt! Det har varit jäääääkligt slitigt vissa dagar. Men jag måste ändå säga att det gått bra. Det som har varit en utmaning har varit att det varit så späckat schema, varenda dag (jag har tagit paus på helgerna, men oftast gjort något). Träningen på morgonen tar typ 1,5h, meditation + övningar cirka 45 min. De dagar jag åker till jobbet i stan har jag…