Men du är faktiskt fri att påverka ditt eget sinnelag och det kan sannerligen förändra allt.
Jag kan med hundra procent säkerhet säga att så gott som ALLA katastrofer i ditt liv, aldrig har inträffat på riktigt. De har bara spolats fram och tillbaka i ditt huvud. Kanske har värsta scenariot till och med blivit värre för varje omtagning?
För att det sedan skulle visa sig att verkligheten faktiskt inte var i närheten av så illa som du hade föreställt dig.
Hur mycket tid lägger du på att befinna dig i ditt huvud? Istället för att göra något?
För min del? Allt som oftast alldeles för mycket tid – sånt slöseri!
Att hålla en katastrofal föreläsning
Jag har i flera veckor varit arg på mig själv för att jag tackade ja till att hålla en föreläsning. Helt enkelt för att det var två år sedan jag höll föreläsningen sist och jag var rädd att ha tappat det helt. Jag var rädd för att göra bort mig, att publiken plötsligt skulle börja ställa supersvåra frågor och att jag skulle framstå som en idiot.
Så jag gick därför runt och var arg. Arg för att jag inte höjt priset (då kanske jag hade haft tur nog att de tackade nej pga för dyrt) Arg för att arrangemanget låg två timmar bort (vilket jag ju mycket väl visste när jag tackade ja) och så vidare.
Jag började måla upp alla möjliga hemska scenarion i hjärnan om att det plötsligt var superproffs som skulle komma på föreläsningen (den riktade sig till nybörjare) att arrangörerna skulle skälla på mig för dåligt framförande och vägra betala, sprida hemskt rykte om mig och att jag skulle vara hatad av alla.
Ja ni hör. Katastrofhjärnan var i sitt esse. Tills jag i tisdags plötsligt fick nog.
Man kan alltid välja sina tankar
Och man har faktiskt lite ansvar för sina tankar och för sig själv. Så då började jag istället rikta hundra procent tankekraft på att det här skulle gå riktigt bra. För förutsättningarna var faktiskt egentligen 100% bra. Jag hade blivit ombed att hålla i ett upplägg som jag genomfört två år tidigare, jag hade alltså blivit tillfrågad för att de gillade mig. Jag hade fått precis det jag bad om i betalning och målgruppen var definitivt i stort behov av mer kunskap.
Så jag bestämde mig för att se allt utifrån bästa möjliga scenario istället. Att det skulle gå finfint! Att alla skulle vara nöjda och att det skulle bli en riktigt rolig lördag. Och skulle det sen skita sig i alla fall, då fick jag hantera det i efterhand.
Det gjorde verkligen HELA skillnaden för resten av min vecka. Jag har sparat enormt med tid på att inte oroa mig och har istället hunnit lägga den på roliga och kreativa projekt. Jag har även mått bra och känt mig stolt över mig själv. Både stolt över att faktiskt få den här typen av uppdrag, men framförallt att kunna skifta fokus och unna mig själv att må bra. Istället för att gå och dra på en massa läskiga känslor.
För det är inte enkelt och jag lyckas inte alltid (uppenbarligen tog det några veckor…). Men den här gången ville jag verkligen lyckas (ibland mår vi ju lite gott av att gå och vältra oss i elände tyvärr!) och var glad att jag gjorde det.
Vinsten med katastroftankar
Notera att det ALLTID finns en vinst med katastroftankar. Eller negativa tankar över lag. Ett viktigt sätt att komma ur dem är att förstå vilka de vinsterna är. En vanlig vinst är att du genom dina tankar blir ett offer och offer är det synd om. Det känns ju hemskt att säga, men jag är mästare på att tycka synd om mig själv (samtidigt som jag hatar det) för det finns något väldigt belönande med att det är synd om en. För då behöver man faktiskt inte göra saker som är jobbiga.
Det är helt okej att tycka lite synd om sig själv (bland är det verkligen det också, men det är sannerligen många färre tillfällen än vad man unnar sig) men det är viktigt att vara medveten om att det är helt värdelöst ur ett jag-vill-må-bra perspektiv.
Så när dina katastroftankar drar igång. Försök hejda dem genom att faktiskt föra en nykter konversation med dig själv om hur realistiska dina tankar egentligen är. Fundera därefter på vad du “tjänar” på att hålla fast vid dem och om förtjänsten är större eller mindre än priset du får betala.
Min erfarenhet är att priset nästan alltid är högre, eller i alla fall för högt.
Ut å lev. Skit i demonerna!
/Malin
Ps. För den som möjligen undrar. Föreläsningen gick strålande! (Sett från mitt håll) Jag var glad, kanske mer avslappnad än jag någonsin varit inför en publik på ca 70 personer och jag fick dem till och med att skratta vid ett flertal tillfällen. Det är bra betyg för mig. Tillsammans med mycket uppskattning från arrangörerna. Tänk vad synd om jag inte kunnat njuta av allt det pga att jag varit tok-nervös helt i onödan.
