utmaning att utmana sig själv
Personlig utveckling

Utmaningen #livinglikecasey är nu genomförd

Ja, vad ska man säga. En utmaning tog vi oss verkligen an, Hanna och jag. När vi bestämde oss för att leva som Casey Neistat i en hel månad + plus att utöver det köra en meditationsutmaning.

Hur har det då gått?

Över förväntan bra faktiskt! Det har varit jäääääkligt slitigt vissa dagar. Men jag måste ändå säga att det gått bra. Det som har varit en utmaning har varit att det varit så späckat schema, varenda dag (jag har tagit paus på helgerna, men oftast gjort något).

Träningen på morgonen tar typ 1,5h, meditation + övningar cirka 45 min. De dagar jag åker till jobbet i stan har jag två timmar pendeltid. På kvällen har ytterligare ett träningspass på ca 45 minuter genomförts. Och mat-/mellanmålpreppen när man är uppe så tidigt och tränar så pass mycket är inte heller att leka med. Samt att man helst vill komma i säng 21.30… (Hela schemat hittar du här)

Det har med andra ord varit lite körigt.

Men känner mig sjukt stolt över att jag de senaste 30 dagarna (varav 22 vardagar) har:

Stigit upp klockan 05.00 22 gånger
Mediterat 28 gånger (glömde helt bort det två dagar)
Tränat löpning/simning 22 gånger
(varav jag är SVINSTOLT över mina 5 mil inom två veckor)
Gjort yoga 22 gånger

Nästan 45 täningspass på en månad. Det spottar man inte på!

Varför får man då för sig att anta galna utmaningar?

Ja, för att man inte är nöjd med de vanor man har. Det skulle jag nog säga är det korta och enkla svaret. Sen handlar det för min del också om att våga prova att pressa sig och se vad som händer då. Om man hela tiden gör samma sak, kommer inget nytt att ske. Därför ville jag ruska om lite och se vad som hände.

Framförallt var jag less på att inte få till träningen och att jag vaknade trött varje dag. Så för mig var det viktigaste i hela utmaningen den bisarra nivån av träning och att gå upp tidigt varje dag.

Vilket också är det som jag tagit med mig i huvudsak. Det var verkligen en HÄFTIG upplevelse att inse att jag pallade springa en mil om jag bara bestämde mig. Och att jag hade pannben nog att ta mig ut dagen efter igen, fastän jag i vanliga fall inte skulle lämnat sängen pga hysterisk träningsvärk.

Så förutom att jag går runt och känner mig “lätt i kroppen” (kan inte riktigt förklara det på något bra sätt) har något även psykologiskt förändrats i mig under den här utmaningen. Jag som har trott att jag är en vekis som mest ger upp har börjat inse att det där nog är gamla förlegade tankar som jag borde sluta tänka om mig själv.

Om jag klara sätta upp träningsmål och uppnå dem, borde jag ju kunna förflytta den förmågan till andra områden i livet?

Reflektioner och råd till dig som vill köra

Jag fick ett helt fantastiskt bra avslut på den här utmaningen. Sista dagen kändes det som att mitt inre lyste upp marken omkring mig där jag gick. Jag hade en bra meditation (till skillnad från nästan alla andra dagar), kände mig superglad på morgonen, hade en riktigt bra simning på badhuset (har alla andra dagar tittat på klockan stup i kvarten) var megaeffektiv på jobbet, hann hem i god tid för att göra yoga innan kvällens häng med svägerskan (är inte det ett vansinnigt vuxet ord?). Jag var i harmoni hela dagen med andra ord. Att få avsluta så kände jag enorm tacksamhet inför.

Men så härliga var inte alla de andra dagarna.

Att gå upp klockan fem går fint om man lägger sig i tid. Andra natten man bara lyckats sova fyra timmar är det inte kul. Då får man kanske ta en powernap för att klara dagen. Att meditera är svinsvårt! Ge inte upp om du bara är i tankarna hela tiden, det är ändå bättre än att inte försöka alls. Att gå från att träna noll till typ hundra får kroppen att protestera. Jag kände mig nästan sjuk efter en del träningspass, men det är okej. Någon timma senare är det bra igen. Och i längden blir det bra!

Så ge inte upp för att det inte känns bra! Skit i att känna efter hela tiden och kriga på. Det kommer vara värt det!

Och! Skaffa en partner in crime. Det finns definitivt risk för att jag hade gett upp om inte Hanna hakat på. Viktigt att notera är dock att ni antagligen inte kommer vara i flow samtidigt! Så det gäller att hämta kraft från att den andra lyckas, om man själv har en skitdag.

Det bästa av allt

För mig personligen var det att jag lyckades inspirera så pass många att haka på! Det känns enormt roligt att så många blev nyfikna och på olika sätt hakade på!

Eftersom det här inlägget redan är superlångt tänker jag mig att det kommer upp ett nytt inlägg lagom till nya året, där jag länkar till alla scheman, yogapass och meditations-appar som vi alla använde. Plus att några också delar med sig några rader om deras egna upplevelser.

Så kanske det är ett gäng till som vill haka på i januari? 😀

Puss och kram
/Malin

Dela med dig av inlägget
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email
Pin on Pinterest
Pinterest
Share on LinkedIn
Linkedin

2 kommentarer

  • Johanna

    WOW!!! Alltså DU är så sjukt häftig!

    Tänk att du genomförde detta, du är inte någon som bara snackar, du verkligen gör. Tycker det är särskit inspirerande att du är kvinna och antar en så tuff utmaning utan vidare. Då tänker jag på att det är en fysiskt väldigt krävande utmaning, och jag gillar att se fler kvinnor göra sådant med bravur och berätta om det. För säkerligen gör många kvinnor det, men så som vi ofta är säger man ingenting, och andra kvinnor är inte alltid lika kvicka på att uppmärksamma och heja på varandra, som män är. Fy farao, HEJA DIG! Vill gärna läsa mer om denna din erfarenhet. 🙂

    • onespoonhappiness

      Men va glad jag blir! Jag undrar ofta vad jag håller på med, så känns ju jättekul om det faktiskt inspirerar!

      Och tror helt klart att det är viktigt att vi kvinnor peppar och hejar på varandra! Har inte ens tänkt på att det här skulle va en tuff utmaning för att jag är kvinna, men när du säger det förstår jag tanken. Och det är jag gärna förebild för, att fler ska våga. Särskilt som jag ofta känner mig som en riktig fegis (är bollrädd tex) men insett att man ju klarar massor bara man testar det man vill 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *