Personlig utveckling,  Rekommenderat

Rädd för vad andra ska tycka?

rädd för vad alla andra ska tycka?

Är du rädd för vad andra ska tycka?

Jag har på senare insett att jag ofta är två ytterligheter av samma sak. Vilket jag inte riktigt fått att gå ihop, för att det verkar lite personlighetskluvet.

Men så sa Nathalie (attlevasindröm.se) på ett möte vi hade förra veckan att hon alltid varit en enormt risktagande och trygghetssökande person, samtidigt. Och då kändes det plötsligt så självklart att det går vara sin egen totala motsats och att man får vara lite snäll med sig själv i det. (Är förövrigt så glad över att ha träffat den människan! Känner mig lite ny-kompis-kär och tycker det är så roligt och spännande att vi har flera projekt på gång! Blir ni också lite “ny-kära” när ni träffar nya människor som det bara säger klick med?)

En av mina motsatser är rädd och modig, tillsammans med effektiv-lat, glad-negativ, introvert-supersocial m.m.

Jag kan verkligen säga att jag är en rädd person. Jag är eller har varit rädd för nästan allt känns det som. Mörkret, döden, människor med röd personlighet, arga vuxna, att bryta regler, göra fel, vara ensam, vad andra ska tycka och så vidare.

Men jag är också en modig person, som gör mer läskiga saker än de flesta. Väldigt motsägelsefullt, eller?

Dåliga dagar

Igår vad det rädslan som var härskare. Jag hade på det hela inte världens bästa dag. Kände mig ensam (J har varit på semester i en vecka), oinspirerad och oroligt för massor med saker. Så bestämde mig för att gå en runda, komma ut och se om det kunde bringa någon klarhet i mina tankar. Och efter redan fem minuter eller så insåg jag varför allt känns så jobbigt.

Jag är rädd. Jag är SÅ rädd för vad andra ska tycka. Om nästan allt i livet just nu.

Det har låst sig totalt gällande att sätta mål, för jag är rädd för vad folk ska tycka. Vi funderar på att skaffa hund och jag är livrädd för vem jag ska bli (tänk om jag blir en crazy dog person?!) och vad folk ska tycka om det. Jag är rädd för att fortsätta satsningen på mina drömmar, för tänk om allt går åt skogen. Jag är rädd för att inte vara en bra kompis, och där för bli helt ensam. Jag är rädd för att inte njuta tillräckligt av livet, nu när jag ordnat det precis som jag vill.

Ja, ni fattar. Never ending story.

Senare på kvällen pratade jag med en av mina bästa vänner. Som för tillfället känner sig supergrundad i livet och nu vågar göra som hon vill (heja!). Och insåg att vi alltid är/har varit rädda på olika sätt. Hon har alltid vågat göra saker, men har kanske valt att göra på ett sätt som ska bidra till gillande från andra. Jag har istället låtit bli en massa saker, av rädsla för vad andra ska tycka.

Det gör mig tokig! Jag blir så ledsen på mig själv av att det ska behöva vara så. Ingen bryr sig ju ens! Alla andra är totalt upptagna med sina egna liv och tankar. De kommer aldrig (i alla fall väldigt få) lägga märke till om jag totalmisslyckas med mina drömmar. Eller blir en hundperson.

Men det hjälps inte. Det sitter så långt inne att bara göra.

Hur är du som person? Vågar du göra det du vill, eller märker du att du håller dig själv tillbaka av rädsla för vad “alla andra ska tycka”? Det måste ju finnas någon mer som också är rädd hela tiden, eller?

All frustration (och snack med bra människor och mig själv) ledde tillslut till någon slags energi i går kväll och jag lyckades tänka ut några saker som jag verkligen skulle vilja göra, utan att hjärnan gick i baklås. Var tvungen att hålla fast benhårt vid tanken, om ingenting är omöjligt, vad vill jag då? Jag kom inte hela vägen fram, men saker kändes kul igen 🙂

/Malin

 

Dela med dig av inlägget
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email
Pin on Pinterest
Pinterest
Share on LinkedIn
Linkedin

2 kommentarer

  • Maria

    Detta inlägg är att vara mer modig än rädd. Att sätta ord är liksom att krypa närmare rädslan en nivå. Att bli vän med sin rädsla. Och när den går att ta på är det betydligt mindre läskigt. Kanske mest spännande. Modig text sister!

    • onespoonhappiness

      Tack! Vad glad jag blir att du säger det! Och håller verkligen med, bara att skriva det här inlägget gjorde verkligen rädslan mindre. <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *