minska sötsuget satsa på drömmar
Drömliv

Något ändrades när jag började satsa på drömmar

Att satsa på drömmar har botat mitt sockersug

Kan det verkligen stämma?

Jag har funderat på det här ett par månader nu, och jag kan inte se någon annan förklaring längre. Till en början tänkte jag såklart att det säkert hade med mens/inte mens att göra. Sen att det kanske var en bra period, för det har jag ju haft förr.

Men nu har det pågått, i mer än två månader. Tillståndet av att jag aldrig är sugen på socker längre. Jag tror inte det någonsin hänt innan. Men nu har jag alltså på ett par månader sammanlagt ätit ca 20 bitar godis och en bulle. Totti.

Lösgodis och kladdkaka är min svaga punkt

Mat och kost har alltid varit ett väldigt stort intresse hos mig. Jag är en av dem som läser innehållsförteckningen på allt jag köper. Och är egentligen bara nöjd om varan innehåller väldigt få ingredienser. Som jag förstår vad det är.

Så länge det inte handlat om godis. Japp, rena rama hyckleriet. Jag tror aldrig jag läst innehållsförteckningen på en lösgodissort. Chokladkakan har jag spanat på ibland, konstaterat att den innehåller enormt mycket skräp och ändå inte kunnat låta bli att köpa den.

Har även oräkneliga gånger försökt få ner konsumtionen. Men det har typ inte gått. Jag har tagit mig igenom ett par sockerfria månader, vid olika tillfällen. Men som jag gråtit och kämpat. Jag har flertalet gånger vaknat och det första jag tänkt på när jag slagit upp ögonen har varit: jag måste få choklad. Det kan inte vara normalt.

Det, eller så har allt bara känts trist. Vad ska man bjuda på när man inte ska äta socker? Vad ska man fira helgen med? Vad ska man göra när man inte bakar? Och så vidare

Så länge man inte är tjock är det väl inget problem?

Jag har länge känt att socker varit ett problem. För jag vet att jag inte mår bra av det. Jag har läst om det, sett dokumentärer, men framförallt känt det själv. Jag har inte ett superpsyke alltid och vet att jag därför borde träna mycket och låta bli socker för att vara mitt bästa jag. Men det har typ inte gått. Träna har gått fint. Men sockret nej.

Tills jag ändrade på mitt liv och började följa mina drömmar.

Det är så många år sedan jag har gjort saker bara för att de är roliga, mer än någon liten stund här och där. Men nu, när jag på riktigt ägnar halva mitt liv åt att uppfylla mina innersta drömmar händer det massor med spännande saker.

Och jag tror på riktigt att det är anledningen till att mitt sockersug tvärt har dött. För jag behöver inte tröstäta längre, vilket ju faktiskt det jag gjort.

Insikten om tröstätande

Den kom ett bra tag innan den här hösten. Men det har tagit tid för tanken att landa. För jag har (mycket naivt) tänkt att det syns på en om man tröstäter. Att det bara är när man äter väldigt stora mängder mat eller godis som det räknas som tröstätande.

Såklart inte.

När man står och rör ihop en kladdkakssmet i smyg, när ens sambo är helt inne i ett tv-program eller ute och springer en runda. För att slippa stå tillsvars för att det, för att det är pinsamt. Och det går från att man äter några skedar och är nöjd. Till att man äter alltihopa (obs, halv sats! Har dock ett mycket bra recept om någon är intresserad. hehe) då klart det handlar om tröstätande. Tröstätande för att man har tråkigt, för att något skaver, för att man inte gör det man vill, för att livet inte är som man vill.

Hur ser det ut i ditt liv?

Hur har du det i ditt liv? Är du en godis eller chipsätare av stor kaliber? Köper du fika nästan varje dag, för att du minsann är värd det eller för att orka ta dig igenom hela arbetsdagen. Om så är fallet, tror jag numera att det enklaste botemedlet är att: satsa på drömmar.

Om du fyller dagarna med sånt som gör dig glad, kanske resten kommer av sig själv. Jag kan ju inte säga att det säkert kommer fungera för dig, för jag har noll vetenskapliga bevis. Men för mig var det helt klart en stark korrelation mellan skavet att livet inte var som jag ville, och konsumtionen av socker.

Jag vet ju inte var din last är, om det handlar om godis, chips, alkohol, snus, cigaretter eller bakverk. Men om du skulle vilja dra ner, skulle jag inte börja med att pina dig själv i ett förbud. Utan snarare gräva i vad du vill med livet.

Vilka drömmar skulle du vilja satsa på?

/Malin

Ps. En intressant (men också superirriterande, författaren har lite översittarstil) bok i ämnet är  Socker – din värsta fiende.

Dela med dig av inlägget
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Email this to someone
email
Pin on Pinterest
Pinterest
Share on LinkedIn
Linkedin

6 kommentarer

  • Linn

    Men oj så bra! Och intressant! Jag har funderat mycket på tröstätande det sista, för att det är något som jag i allra högsta grad ägnar mig åt. Det här med förbud har jag testat och det är hemskt. Sakta men säkert har jag börjat förstå att det handlar om att tillföra istället för att ta bort och just som du skriver – se över hur en lever sitt liv.

    • onespoonhappiness

      Tack! Och ja, så himla intressant! För det här va verkligen inte en vändning jag räknat med. Och intressant att vi verkar ha lite liknande resa, insikt/förbud osv. För mig hade tanken kanske börjat gnaga någonstans om att det kanske handlar om mig situation, snarare än sockret i sig. Men känner verkligen att poletten trillade ner först nu, när det ändrade sig. Och då känns det så galet att inte gjort den kopplingen tidigare på något sätt.

  • Maria

    Ja men du! Jag i ett nötskal… fast jag satsar på en del av mina drömmar. För mig ligger det nog i självkänslan mer, att ju lägre den är så vill jag unna mig mer. Eller kanske mer i offerskapet, att det är synd om mig och jag hittar massor av anledningar. Märkligt det där. Nu blev det osammanhängande och svarslöst precis som personlighetsutveckling brukar vara 😂

    • onespoonhappiness

      Osammanhängande eller ej, intressant att fundera på. Och som du säger det är sällan helt klart. Men intressant att höra att det finns igenkänning 😊

  • Johanna

    Jag kan nog också se koppling till just att må bra/dåligt och sockerkonsumtion. Jag är en total socker-junkie, som en periodaralkis fast socker. Och ja, oftast handlar det om tröstätande som utvecklas till ett riktigt beroende. Förra graviditeten mådde jag enormt dåligt psykiskt, kändes som det enda roliga jag hade var att äta godis. Kroppen mådde såklart inte bra. Jag märker fort nu när jag kommit ur träsket hur kroppen reagerar. Så fort jag äter ett paket glass, en halv sats chokladbollssmet etc så blir kroppen tung, hyn dålig, psyket blir trött… Det märks fort. Och då blir jag ledsen. Himla usel cirkel!
    Jag har dels löst det med att förbjuda sötsaker i huset. Ska vi ha något ska det bakas själv (en ansträngning). Sedan som du säger, fokusera på de andra saker som gör en glad på riktigt! Men ibland är det fan svårt, hjälper inte att vara tandsköterska och både veta och känna hur tänderna blir äckliga och får skador dessutom… haha… :O

    Det jag gör hemma med barnen ost för sötsaker som vi faktiskt älskar: grönkålschips, smoothies, glass av fryst banan och kakao, rostade solrosfrön, dadelbollar (trodde aldrig jag skulle acceptera som substitut till chokladbollar men JO!).

    • onespoonhappiness

      Tack för att du delar med dig! Så skönt att höra att vi är fler. Känner verkligen igen mig i samma saker. Det här med att man mår dåligt och därför äter sötsaker för att sedan må ännu sämre och så är det liksom runt i en loop och jättesvårt att bryta. Tror inte alkiskopplingen är långt borta, för det är ju någon del av hjärnan som på ett mycket lurigt sätt övertalar en att ta, fastän man dyrt och heligt lovade senast igår att man bara ska äta på helgen osv. Var kommer den där övertalande rösten ifrån liksom?

      Jag har inte dragit det så hårt som sockerförbud, men det är ju helt klart lättare att låta bli när det inte finns ständig tillgång!

      Kastrullpoppade popcorn har blivit det jag unnar mig nu, om det är så att jag vill ha något, men det blir max en gång i månaden eller så. Men det va en god ny upptäckt 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *